Gammla minnen

Efter att den värsta besvikelsen har lagt sig efter U21 landslagets snöpliga förlust mot England så börjar det smyga sig på gamla trevliga tankar från VM 1994, för vem kommer någonsin att glömma dessa galet varma nätter framför teven med ett svenskt landslag som presterade något som man bara vågat drömma om.
Jämförde därför VM truppen 94 med U21 truppen 09 och kom då fram till att VM 2014 alltså 20 år efter succén 94, kommer med största sannolikhet att innebära ett fantastisk sommar väder krönt med en lika fantastisk prestation av vårat fotbollslandslag.

En liten jämförelse för ni ska förstå vad jag menar.

• Martin Dhalin-Marcus Berg, den bästa strafområders spelaren sedan Dhalins dagar med den skilnaden att Berg är ett par klasser bättre redan nu.
• Kennet Andersson-Ola Toivonen, Samma typ av spelare, stor och kan han göra som Andersson, sin livs formtopp under ett par veckor sommaren 2014 så kan det bara sluta på ett sätt.
• Stefan Schwarz-Pontus wernbloom, minst lika tuff och outtröttlig som Schwarz men en bättre målskytt.
• Tomas Brolin-Rasmus Elm, Hjärna bakom det mesta som sker i offensiven inte lika stor målskytt som Brolin men en fantastisk passningsspelare.
• Patrik Andersson-Rasmus Bengtsson, Kanske inte samma trygga försvarare som Patrik men har gjort glidtacklingar till en konst, helt enkelt grymma glidtacklingar.
• Roland Nilsson-Mikael Lustig, Outtröttlig och tackar aldrig nej till en offensiv räd, precis som Rolle.
• 'Joachim Björklund-Mattias Bjärsmyr, Inte riktig lika snabb som Björklund, men gör aldrig en dålig landskamp.
• Roger Ljung-Emil Johansson, Inte lika bra defensivt som Ljung men kompenserar det med en frejdig offensiv.
• Klas Ingesson-Gustav Svensson, Känns som en exakt klon av Ingesson.
• Jonas Thern-Labinot Harbuzi, Sämre i försvarsspelet men milsvidda skillnader i kreativitet.
• Henrik Larsson-Robin Söder, Samma arbetsmoral och löp villighet som Henke.
• Jesper Blomqvist-Emir Bajrami, Samma teknik och frejdighet men med ett plus på målfarligheten.

Krydda sedan detta med Zlatan, Kim Källström, Viktor Elm, Sebastian Larsson,Rasmus Lindgren, Behrang Safari och Oscar Wendt.

Så det är bara att börja spara pengar för att 2014 kunna åka på er livs fotbollsresa.

Kom bara ihåg vad ni fick tipset

Balsam för själen

Ikväll fick min hårt ansatta idrottssjäl sig en välbehövlig knuff i rätt riktning.
Eftersom jag sällan eller aldrig missar några sportsändningar på TV, framförallt inte om det är hockey eller fotboll, så har dom första 6 månaderna på året inte varit dom bästa sett ur min synvinkel.
Det började tidigt på året med att småkronorna förlorade mot Kannada i junior VM ett par månader senare åkte mitt Frölunda ut ur SM-slutspelet i hockey, därefter förlorade Tre Kronor semi finalen i hockey VM mot Kanada (som vanligt).
Sedan var det dax för vårat fotbollslandslag att halka omkring på planen med missad straff och bortskänkta mål som resultat.
När sedan Detroit förlorade stanleycup finalen så var rullgardinen nerdragen ända till golvet och mörkret verkade oändligt.
Men just när man börjat ge upp hoppet så klev dom fram och drog upp rullgardinen med besked och släppte in ljuset med ett bländande spel en härlig entusiasm och ett sprudlande självförtroende, jag talar givetvis om vårat U-21 landslag som sköt Vitryssland i sank med en härlig fem etta.
Inte för att jag tror eller begär att dom ska gå och vinna hela EM, men en semifinalplats ska inte behöva vara alldeles omöjligt och väl där kan mycket hända.
Heja Sverige.

Upptäckte ett stort problem, nästa match spelar Sverige på fredag med andra ord på Midsommarafton.
Hur jag ska kunna lösa detta problem? Blir inte lätt, misstänker att min sambo inte skulle gilla att jag bänkar mig framför teven när vi har svärmor och svärfar på besök.

Är huvudet dumt får kroppen lida

I mitt inlägg om vårtecken nämnde jag att den obligatoriska vår-förkylningen har anlänt med full kraft och energi.

Det normala beteendet vid en kraftig förkylning är att man tar det lite piano och vilar upp sig för att kurera just nämnda förkylning.

Så när fredagseftermiddagen närmade sig och det var dax för det obligatoriska innebandy passet som avslutar arbetsveckan borde jag med andra ord åkt hem krupit under den stora filten i tv-soffan och inmundigat diverse hälsodrycker och allsköns huskurer för att kurera mig, men vad händer?

Följande lilla scenario spelas upp i mitt huvud

-Jag ska nog inte spela någon innebandy idag

-Men jag har faktiskt ingen feber är ju bara lite snuvig kan kanske vara med och ta det lite försiktigt, behöver inte springa så mycket (att jag sedan låter som en flodhäst när jag andas och hostar så att ögonen håller på att fara ur huvudet spelar just då inte så stor roll)

Så kl. 17.00 står man där ombytt och klar med klubban i högsta hugg med inställningen att ta det lugnt och försiktigt, men i samma stund som den lilla vita bollen gör entré så växer hornen ut i pannan och alla tankar på att ta det lugnt och försiktigt är som bortblåsta.

Efter en timmes oändligt springande och jagande efter bolluslingen så börjar jag så smått förstå varför jag från första början sa till mig själv att jag ska inte vara med idag.

Så nu sitter jag här och delar samma känslor som den lilla pungråttan (eller vad det nu är för djur) på bilden, och kan återigen (tro mig det är inte första gången det händer) dra slutsatsen att

ÄR HUVUDET DUMT FÅR KROPPEN LIDA

Tv-kväll

Efter som jag är en riktig idrottsnörd så passade kvällens tv-tablå mej som handsken.

Kvällen inleddes med handboll, en imponerande insats av det svenska laget som stundtals spelade ut spanjorerna tillika bronsmedaljörer i senaste os-kanske en ny storhetstid för svensk handboll på gång?

Kvällen fortsatte med idrottsgalan där diverse utmärkelser delades ut till våra svenska idrottare.
Här är mina reflektioner över vinnarna

Årets idrottare med funktionshinder: Jonas Jacobsson - vad ska man säga 16 os-guld, medalj på varje os sedan 1980 (var det kanske till och med guld på varje?) säger bara respekt

Årets lag: Tomas Johansson och Simon Aspelin, tennis - En bragdartad semifinal och viss upprättelse för svensk tennis

Årets ledare/tränare: Nanne Bergstrand, fotboll - En ytterst värdig vinnare, han har tagit Kalmar FF på en resa som jag tror ytters få förutom han själv trodde var möjlig, bonnläpparna från dom småländska skogarna satte hela fotbollsetablicemanget på plats och som smålänning kan man inte vara annat än stolt.

Årets manliga idrottare: Robert Karlsson, golf - Antar att det inte är många andra svenskar om det ens är någon alls som vunnit pengaligan på europatuoren i golf förut helt enkelt en riktigt bra prestation även om min favorit var Henrik Zetterberg.

Årets kvinnliga idrottare: Emma Johansson, cykel - Kom från ingenstans och vann ett silver i os, en av få ljuspunkter i Peking för svensk del.

Årets nykomling: Sarah Sjöström, simning - 14 år och em-guld, firade 15-års dagen med att simma os-final det är vad jag kallar nykomling.

Årets prestation: Charlotte Kalla, skidor - Den som såg uppvisningen i slalombacken där man nästan kund tro att hon åkte neråt medans alla andra åkte uppåt var en enorm upplevelse och en prestation utöver det vanliga, tillsammans med årets ledare den mest självklara vinnaren

Jerringpriset: Charlotte Kalla, skidor - priset där det gäller att vara en exceptionellt bra idrotsman/kvinna samtidigt som man ska charma hela svenska folket och Kalla behärska båda dom delarna till fullo, får hon vara skadefri så har hon alla chanser i världen att plocka hem minst lika många Jerringpris som Magdalena Forsberg (4 st).

Tillsist kan jag inte göra annat än att imponeras av Christoffer Lindhe som fick Sportspegeln-priset, vilken enorm drivkraft och målmedvetenhet att överhuvudtaget bara kunna simma med bara en arm, en person som man borde ägna en tanke när man tycker att man har det jobbigt och inget går som man vill titta efter så förstår ni nog http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=100474&a=1399224&lid=senasteNytt_1323088&lpos=rubrik_1399224