Är huvudet dumt får kroppen lida

I mitt inlägg om vårtecken nämnde jag att den obligatoriska vår-förkylningen har anlänt med full kraft och energi.

Det normala beteendet vid en kraftig förkylning är att man tar det lite piano och vilar upp sig för att kurera just nämnda förkylning.

Så när fredagseftermiddagen närmade sig och det var dax för det obligatoriska innebandy passet som avslutar arbetsveckan borde jag med andra ord åkt hem krupit under den stora filten i tv-soffan och inmundigat diverse hälsodrycker och allsköns huskurer för att kurera mig, men vad händer?

Följande lilla scenario spelas upp i mitt huvud

-Jag ska nog inte spela någon innebandy idag

-Men jag har faktiskt ingen feber är ju bara lite snuvig kan kanske vara med och ta det lite försiktigt, behöver inte springa så mycket (att jag sedan låter som en flodhäst när jag andas och hostar så att ögonen håller på att fara ur huvudet spelar just då inte så stor roll)

Så kl. 17.00 står man där ombytt och klar med klubban i högsta hugg med inställningen att ta det lugnt och försiktigt, men i samma stund som den lilla vita bollen gör entré så växer hornen ut i pannan och alla tankar på att ta det lugnt och försiktigt är som bortblåsta.

Efter en timmes oändligt springande och jagande efter bolluslingen så börjar jag så smått förstå varför jag från första början sa till mig själv att jag ska inte vara med idag.

Så nu sitter jag här och delar samma känslor som den lilla pungråttan (eller vad det nu är för djur) på bilden, och kan återigen (tro mig det är inte första gången det händer) dra slutsatsen att

ÄR HUVUDET DUMT FÅR KROPPEN LIDA