Vilda elefanter?

Läste härom dagen på min brors blogg om hans samtal med sin dotter och kom då att tänka på en ordväxling jag hade med min dotter för någon vecka sedan.

Det hela började med att jag försökte övertala min dotter att äta upp sin broccoli som serverades till maten, och det hela utspelade sig såhär.

-Ät upp din broccoli nu.
-Men pappa det förstår du väl att jag inte kan göra?
-Varför inte det?
-Den är ju till elefanterna.
-Till elefanterna?
-Ja, det är bara elefanter som äter broccoli.
-Varför är det bara elefanter som äter broccoli?
-Därför att dom måste det för att kunna plocka ner månen med snabeln.
-Men elefanterna räcker inte ända upp till månen!
-Därför måste dom äta broccoli så dom växer och blir stora så dom räcker till månen med snabeln, då kan inte jag äta upp den för då får elefanterna inte någon.

Vid detta tillfälle har jag inga fler argument att komma med och har ännu en gång blivit besegrad i en "debatt" av min lilla 3-åring.
När det är dax att duka av bordet plockar hon helt plötsligt upp sin broccoli från tallriken och springer till altan dörren och öppnar.

-Vad ska du göra nu?
-Kasta broccolin till elefanterna.
-Men det finns inga elefanter i Sverige!
-Jo det gör det visst.
-På djurparker ja, men inte vilda (ha, nu fick hon så hon teg)
-Åh, pappa du fattrar ju ingen ting, elefanterna är ju bara ute på natten, därför har du aldrig sett några.
-Och varför är dom bara ute på natten då?
-Åhhhh, därför att annars kan dom inte plocka ner månen för den är ju bara uppe på natten.

Därefter flyger broccolin ut på gräsmattan, altan dörren stängs och hon far iväg med full fart som om inget hänt.
Där står jag och funderar på vad som hände, och konstaterar ganska snabbt att ge sig in i en diskussion med barn är dömt att misslyckas eftersom dom alltid har svar på tal.